thisismiki

Ett ansikte är oftast det första vi ser och oftast något vi vill dölja bort. Jag har två sidor av mitt ansikte, en liten skymt av det fina. En profilbild där jag hellre vill visa upp men samtidigt finns det en annan sida som jag försöker dölja.

T.ex. på bild. När jag står upp för bild brukar jag oftast säga "Nej! Vi byter sida!" "Nej, det är min dåliga sida!", eller så struntar jag i att ta sidobild och vänder mitt ansikte framåt, vilket heller inte bli så bra. Varför är man så besatt över att vara fin på bild? Det är som att tänka för varje bild man tar. Vad händer om man inte hinner tänka så *klick* är det helt plötsligt för sent att ser bra ut då? Jag är inte besatt över att vara fin på bild samtidigt vill man naturligtvis vara fin på bild utan att behöva tänka. Även om jag är sminkad har jag aldrig tyckt om min andra sida och jag har faktiskt inte heller någon bra anledning till det.

Idag kände jag för att ta ego-bilder på min profil med min kamera. Spontant klickade jag bilder på min "fina" sidobild av mitt ansikte samtidigt brukar jag aldrig lägga märke till min andra sidobild. Men vad händer om jag klickade fram den fula delen av mig? Det gör väl ingen skada tänkte jag, förutom att den slösar på mitt minneskort.

*Klick* tittar snabbt och var nära på att radera den tills jag verkligen kollade igenom min bild.
"hmmmm... "

*klick* *klick* *klick*.

För första gången började jag faktiskt gillar min andra sida.